Nu saknar jag min bror extra mycket. På morgonen när jag vaknar och får se Milissa le bredvid mig så saknar jag honom. Det gör så ont i mig att hon aldrig får träffa Robin. Att jag har så mycket att berätta om honom, men som hon aldrig kommer förstå. Jag kommer aldrig kunna beskriva vad han betydde för mig, hur han fick mig att må, hur det kändes i hela kroppen när vi skrattade tillsammans. För henne kommer han bara vara ett foto i en ram. En person som hon kommer att höra så mycket om, men aldrig få uppleva själv. 

 

Idag saknar jag att gå in på ditt rum, sitta och lyssna när du spelade, höra dig berätta om nya saker du läst i illustrerad vetenskap, att titta på discovery channel, dela på en påse nudlar, lyssna på musik. Saker som kan låta så himla simpla, men var bland det bästa jag visste, för jag gjorde det med dig.