Jag behöver något att göra om dagarna. Jag går upp, tar hand om katten, städar, håller i ordning bara och går och lägger mig igen på kvällen. Jag har kommit dit jag undrar varför jag ens går upp, vad är poängen. Det jag gör om dagarna har ingen betydelse. Varken i mitt liv eller utanför dörren. Jag skulle lika gärna kunna lägga mig ner och ligga där tills i slutet av januari, när det är ett nytt liv som behöver mig. Jag längtar dit, tills bebben kommer, men också för att jag får ett liv då. 

Aldrig har jag känt mig så meningslös som nu, så onödig, så tjock, så fruktansvärt ful. 

 

 

 

Följer din blogg med spänning, tycker det är jättespännande att någon som inte är så gammal ska skaffa barn!

Känner igen den känslan, men vet du..
Du är oerhört vacker & bebismagen gör
dig bara ännu vackrare!Jag lovar att
det är många som håller med mig!
Känn dig inte ful, meningslös eller tjock,
för det är du inte!

/Jozephin

PS. Hoppas det är okej att jag läser din blogg,du inspirerar mig :) DS.

Men du! Du är ju så hiimla vacker och speciellt nu när du har din superfina bebismage! Det är bara du som tycker att du är tjock och ful och onödig. :*