Idag har bloggen fått sig ett lyft i förhoppning på att jag ska börja skriva mer här. Vi får se hur det går med den saken. 

Nu har jag tre veckor kvar att jobba och jag längtar så tills jag får vara hemma igen. Pappa blir sur när jag säger så, men arbetslösheten i mitt hjärta. Att vara hemma hela dagarna, dricka kaffe, fika och luncha upp de ynka kronorna man har och bara vara. 

 

på tal om tre veckor, om 61 dagar åker jag till spanien med min fina sambo, världens bästa lilla storasyster och hennes familj. vi kommer att bo i ett spanskt fin litet hur i tre veckor och ha det bäst i världen